© Lars Hemingstam 2011

 


Överst från vänster, Göran Thorell med amerikanska flaggan, Ivar Skogsten, Werner Lindberg, 5:e Harry Jägstedt, Berndt Norrlycke,
Gösta Hedberg, , , Gustaf Aspengren, Tage Hemingstam, Gottfrid Löfgren, Birger Wärlö, John Steiner, Filip Wallin, Gunnar Dahlberg.
Mittenraden: Gunnar Björklund, , Ruben Moen, David Backgård, Sten Sandström, Car-Olof Ekström.
Nederst: 2:e Gunnar Ahlerup, John Hultvall, Martin Perers, Lennart Alasjö alternativt Gösta Axelsson, Thorolf Torolphi,
Gunno Södersten, Mauritz Lindgren, Sven Ahlerup, Martin Holmberg, Albert Nord.

Stort tack till Barbro Södersten för identifiering av deltagarna på denna och de övriga bilderna.
Marita Alasjö Lönn har identifierat sin far Lennart Alasjö i nedersta raden. Resan medförde att
familjen Alasjö flyttade till Göteborg, och därefter gick upp på Ramberget varje gång en
Amerikabåt avgick från, eller anlöpte Göteborg.
Mari-Anne och Jan-Olof Kronberg har identifierat Jan-Olofs morfar Torolf Torolphi i mitten i nedersta raden.
Lars Sjöstrand har identifierat sin morfar, Ivar Skogsten, tvåa från vänster i översta raden.
Gunhild Löfgren Stjernholm har identifierat sin far Gottfrid Löfgren, bredvid min far, Tage H. Båda sjöng II:a bas.
Gottfrid Sjögren var under flera år andre dirigent och ackompanjatör i kören.
Nägra korrigeringar kan komma att ske.


 

År 1954 gjorde Svenska Missionsförbundets Predikantkör en lång rundresa i USA, från den 25:e augusti till den 1:a november. Av körens 160 medlemmar anmälde sig 84 att följa med på resan. 40 gallrades fram av dirigenten Gunno Södersten. Min far, Tage Hemingstam, provsjöng och blev antagen, han sjöng i sektionen ”II:a bas”. Den speciellt utvalda kören döptes till "The Singing Ministers".

Att resa till USA var inte vardagsmat på nittonhundra-femtiotalet. Och att resa med en hel kör i två hela månader var ett mycket dyrt och osäkert företag. Varje körmedlem fick betala in en grundplåt på 1.200 kronor. För pappa motsvarade det drygt två månadslöner före skatt. Resten av omkostnaderna skulle täckas av frivilliga bidrag, kollekt och försäljning av konsertprogram under turnén. Om
resan gick med förlust måste körmedlemmarna skjuta till de pengar som fattas.

Både Utrikesdepartementet och Föreningen för svenskhetens bevarande i utlandet, var med på var sitt hörn i planeringen.

Svenska Missionsförbundet har en broderorganisation i USA, då kallad The Swedish Covenant Church (numera The Evangelical Covenant Church), med 55.000 medlemmar år 1954. Covenant betyder förbund. Organisationen bildades 1885 av utvandrade svenskar. Kyrkorna runt om landet, främst i svenskbygderna, har namn som First Mission Covenant Church i Rockford Illinois, Lake View Covenant Church i Chicago och Park Avenue Covenant Church i Minneapolis. På 1950-talet fanns det fortfarande många svensktalande i församlingarna och de flesta kyrkorna höll gudstjänster på svenska och engelska.

Kören höll 83 konserter i USA.

  

In 1954 the Ministers' Choir of the Swedish protestant church Svenska Missionsförbundet made a tour of the USA. 84 of the choir's 160 members applied to participate. 40 were selected by the conductor, Gunno Södersten. My father, Tage Hemingstam, was chosen, he participated in the second base section. The selected choir was given the name "The Singing Ministers".

Traveling to the USA was a big event in the 1950's, and making a tour with a whole choir for two monrths was a very expensive and risky venture. Each member of the choir had to put up 1,200 Swedish kronor. For my dad it equaled two months' pay before tax deduction. The exceeding expenses were to be paid by contributions, collections and sale of concert programs. If the necessary, the singers would have to cover any financial loss.

Both the Swedish Ministry for Foreign Affairs and The Royal Society for Swedish Culture Abroad took part in the planning.

Svenska Missionförbundet has a brother organization in the USA, at that time called The Swedish Covenant Church (now The Evangelical Covenant Church), with 55,000 members in 1954. The church was founded by Swedish immigrants in 1885. The churches around the country have names like The First Mission Covenant Church in Rockford, IL, Lake View Covenant Church i Chicago, IL and Park Avenue Covenant Church i Minneapolis, MN. In the 1950's there were stil many Swedish speaking members in the congregations, and most churches had services in both Swedish and English.

The choir held 83 concerts in the USA.


Källa:
Med sång genom Amerika.
Svenska Missionsförbundets Förlag, 1954. 		 
Deltagarna.
Klicka på bilden för förstoring
The participants.
Click on the image for an enlargement.

Souvenir Program, sold at the concerts


Resans längd: 17 000 kilometer.


Resplan - Itinerary



The Tour Leaders:
Gunno Södersten, Harry Jägstedt, Edgar Swanson, Frank Mangs, Martin Holmberg

 

  

Avresedagen, den 25:e augusti, 1954, var jag 7 år. Till höger säger pappa adjö till släkt och vänner i Jonsered.

Pappa tog färgbilder med en småbildskamera, en Agfa Silette, under resan.

  

I was 7 years old when my dad said goodbye to friends and relatives, on August 25, 1954.


My father shot color slides during the tour, using an Agfa Silette.
Göteborg - New York





MS Gripsholm, i Svenska Amerika Liniens ägo 1925-1954. Amerikalinjen fick ett nytt fartyg med namnet Gripsholm 1957.

Kören höll två konserter och två gudstjänster under överfarten.

  

The Gripsholm, owned by the Swedish American Line 1925-1954. SAL launched a new ship named Gripsholm in 1957.

The choir held two concerts, and two worship services, during the crossing.
 

Svenska Amerika Liniens MS Gripsholm hade nyss sålts till rederiet Norddeutscher Lloyd, men hette fortfarande Gripsholm under körens överfart till USA. Snart skulle hon bli omdöpt till Berlin.

Gripsholm var en stolt gammal dam. Under andra världskriget gjorde hon som neutralt fartyg flera utväxlingsresor mellan de krigförande länderna, med diplomater, missionärer och krigsfångar som passagerare. Hon seglade med svensk besättning, helt upplyst på världshaven bland minor och ubåtar. Så här skrev New York Times om henne i december 1943: "We all like her. She is a happy ship. No other has brought home so many rejoicing passengers."

  

The Swedish American Line's liner Gripsholm had recently been sold to Nordeutascher Lloyd, still carrying her original name, but soon to be renamed Berlin.


The Gripsholm was a proud old girl. During WWII she made several exchange and repatriation voyages between the warring nations carrying diplomats, missionaries and POW's as passengers. She sailed with a Swedish crew, fully lit on the seas, amidst mines and submarines. In December 1943, the New York Times wrote: "We all like her. She is a happy ship. No other has brought home so many rejoicing passengers."

Source: A Tribute to the Swedish American Line. Lars Hemingstam, 1998-2019
 
Avgången är nära.   The departure is near.
 
Kören sjöng "Sverige, Sverige,
Fosterland...", vid avgången.		   The choir sang "Sweden, Sweden,
Homeland...", during the departure
     
     
Next page > >

7 sidor totalt.   7 pages in total.

 
Kontakt   Contact
Hjälp oss göra sidan bättre. Har du minnen från pastorernas resa 1954? Kan du namnge personer på bilderna? Skriv här.   Help us make this page better. Do you have memories from the tour in 1954? Can you name any persons in the photos? Write here.